USA:s politiska röra och Churchills ord som en påminnelse

Foto: Astrid Nydahl

Nog måste vi lära oss läxan av den nya tidens kaos. Det räcker inte att häckla nyhetssändningarna. Är det demokraternas önskan om popularitet som har lett fram till Sleepy Joes beklämmande agerande? Niall Ferguson är en av få jag läser som alltid leder mig in på konstruktiva och utvecklande tankebanor. Jag citerar här ur en ny artikel av honom. Den avslutas med en länk om man vill läsa hela.

»Masserne var kastet ud i uvidenhed … og deres ledere, som søgte deres stemmer, vovede ikke at tage vildfarelsen fra dem.« 

 

Sådan skrev Winston Churchill om sejrherrerne i Første Verdenskrig i bogen »The Gathering Storm«. Han erindrede bittert en »afvisning af at se ubehagelige kendsgerninger i øjnene, et ønske om popularitet og valgsucces uden hensyn til statens vitale interesser.«

Når amerikanere nu ser deres regerings forsmædelige tilbagetrækning fra Afghanistan og hører præsident Joe Bidens anstrengte forsøg på at berettige det synderlige rod, han har lavet, vil de måske med et vist ubehag genkende i hvert fald noget af Churchills kritik af mellemkrigstidens Storbritannien.

En bit längre fram i artikeln gör Ferguson en jämförelse mellan Churchills reflektioner kring den intellektuella elitens uppror mot imperiet, och USA:s ställning inför det kinesiska, ekonomiska och politiska hotet. Nazismen och Hitlerväldet växte fram ackompanjerat av britternas hån mot det egna landet. Ett sådant intellektuellt klimat var förstås särskilt gynnsamt för den som planerade storkrig i Europa, parallellt med Förintelsens första grundstenar. Den inre fienden är förstås i lika hög grad aktiv idag. Men vem är denna fiende? Talar vi om fysiska personer eller om idéer, ideologier och tankeströmningar som bidrar till nedgång och förfall. Kan det rent av vara så, som Ferguson skriver, att det bland Kinas diplomater och intellektuella finns ett sådant synsätt på USA?

En ret afgørende grund til, at briterne stod svagt i mellemkrigsperioden, var at den intellektuelle elite gjorde oprør mod imperiet og mere generelt mod traditionelle britiske værdier. Churchill erindrede med afsky den debat i Oxford Union i 1933, hvor man godkendte en formulering om, at »Dette Hus vil under ingen omstændigheder kæmpe for konge og fædreland«.

Som han bemærkede: »Det var let at latterliggøre den slags episoder i England, men i Tyskland, Rusland, Italien og Japan slog tanken om et dekadent og degenereret Storbritannien dybe rødder, som rykkede ved mange beregninger.« Og det er præcis sådan, de nye høge blandt Kinas diplomater og intellektuelle nu betragter USA.

Både nazisterne, fascisterne og kommunisterne havde god grund til at tænke, at briterne var ved at bukke under for selvhad. Mange britiske intellektuelle tog den sovjetiske kommunisme til sig, hvilket havde katastrofale konsekvenser for Vestens intellektuelle. Og imens var chokerende mange i den aristokratiske samfundselite tiltrukket af Hitler.

Niall Ferguson, historiker och senior fellow vid Hoover Institution. Artikeln publicerad i Berlingske.dk