Valzhyna Mort: Musik för de döda och återuppståndna (översättning av Ida Börjel, Nirstedt/Litteratur)

  

”Finns det något vackrare än natten i ett sovjetiskt höghusområde?”, frågar den Belarus-födda poeten Valzhyna Mort i sin nya, till svenska översatta bok, Musik för de döda och återuppståndna.

Det slår verkligen an en ton för boken. När Mort fortsätter berätta om Hjältestaden Minsk, där dessa sovjetiska höghus ligger, blir det via dofterna, mödrarnas parfym och hårspray, urinstanken i hissen. Dofterna, orden, begreppen skvallrar alla om det totalitäras miserabla vardag. Det var påbjudet att inte bara säga Minsk, utan just Hjältestaden Minsk, och gatan de bodde på var i själva verket en aveny, döpt till Pravda. Således levde man på Sanningsavenyn. Orwell är sedan länge passé. I det samtida Belarus är det påbjudna språket granne med batongerna som slår, ”polisbatonger, höjda som svart vete i stormen”.

Valzhyna Morts första samling på svenska var Tårarnas fabrik (2007, översatt av undertecknad från engelska, utgiven av h:ström). Förlaget har alltså fel när de säger att den nya är hennes första bok översatt till svenska. I mitt förord till den boken skrev jag:

 

”Jag tror att Valzhyna Morts genombrott i USA har att göra med hennes recitationer. Hon är inte och vill inte vara en poetry slam-poet. Hon är snarare en beat-poet, en ung syster till Allen Ginsberg, som hon också jämförts med i amerikansk press. När hon läser gör hon det med sådan intensitet – dikterna kan hon ”by heart”  – att man som åhörare knappast kan vara oberörd. Och det är i själva uppläsningen som det korta avståndet mellan viskningen och vrålet gestaltas. Här talar en kvinna utifrån sitt eget liv till var och en av oss, hör upp säger hon, detta vill jag att ni ska veta, och jag vill att ni lyssnar noga. Och det gör man. Man gör det av samma skäl som man alltid lyssnar till poeter där den djupt individuella erfarenheten tycks transformeras till något giltigt för alla och envar.”

 

Valzhyna Mort lever i USA sedan många år. Den nya samlingen är tillägnad hennes dotter Korah. Den vilar stabilt på den belarusiska uppväxten hos mormor. I dessa minnesliknande dikter framträder både en individ och ett samhällskollektiv. I dikten Singer förstår man betydelsen av en symaskin, tillgänglig för att sy flickans kläder,

 

”samma trådar som syddes in i min kjolar/ mina underplagg, första behåar. Lukten/ som kom från trådarna du så länge hade/ sytt in, dragit ut, sytt tillbaka in i kläderna/ som höll ihop män som hade fallit isär/ utan kläder. Samma trådar mellan mina ben!”

 

Valzhyna Mort är långt borta från Minsk, och samtidigt oerhört solidarisk med sitt ursprung i staden. Det är så självklart att hon är en av demokrati-aktivisterna! Men europeiskt berest som hon är, kommer här också motiv från en vinter i Rom, i den fantastiska långdikten Musik för flickröst och bison, i vilken hon har sidoblicken ironiskt fixerad vid ursprunget:

”Belavezja delas mellan Belarus och Polen, med en gränsdragning som löper genom skogen. För tydlighets skull kommer vi att referera till denna gränslinje som en smärttröskel.”

                                     

Och i diktens andra avdelning:

 

”I Rom hade jag för vana att ta med böcker på mitt språk, skrivna av författare som ingen i väst någonsin läser, till en simbassäng i ett lokalt gym. Svettigt italienskt kakel, neonblått vatten, tyst som på ett museum, och en naken (nästan) europé som står, går, förbereder sig på att hoppa.”

Mort på besök i Skåne. Foto: A. Nydahl

I bokens efterord skriver Mort med en återblick på Sovjetunionens fall, då hon själv gick i femte klass. Där och då, om inte förr, står det fullkomligt klart hur Belarus präglats av kriget, det stora, och hur platser och byggnader reser sig som påminnelser. Det är i denna tillämpade mytologi som medborgarna – unga som gamla – blir symboliskt eller rent handgripligt fängslade av den brutala diktaturen. Hennes berättelse om klasskamraten Maxim Znak, en politisk fånge till synes okänd i omvärlden, men för henne själv ett självklart ämne att belysa skeendet genom. Att skriva om de enskilda offren blir därför samtidigt att understryka allvaret i det som pågår. Den senaste eruptionen i landet kommer att följas av fler.

 

Att läsa Valzhyna Mort är både att komma den bästa poesin nära, och att informeras om vad som pågår i ett land alldeles nära oss. Därför är det ingen överdrift att säga att hennes författarskap är ett av de viktigaste. Ida Börjels översättning håller hög klass.

***

 

Belavezja är namnet på en skog. Där undertecknades det avtal som innebar Sovjetunionens upplösning 1991.