fredag 10 september 2021

Avskaffa kyrkovalen. Kasta ut politikerna

Foto: Astrid Nydahl
 

Valdeltagandet blev 19,08 % 2017. Jag talar således om kyrkovalet.

 

Varför skulle jag alls bry mig om att rösta i detta val? Det finns många skäl att avstå, men det kanske viktigaste är av grundläggande karaktär.

 

Det finns ett segt, djupt inrotat missförstånd som går ut på att politiska partier är bäst ägnade att sköta kyrkan. Jag har förundrats av det lilla jag sett. Under största delen av mitt vuxna liv har jag stått utanför Svenska kyrkan. Jag blev medlem igen 2014 sedan jag begravt min yngste son. Medlemskapet är en självklar försäkring för en anständig begravning.

 

Varför tror de politiska partierna att de har med detta att göra? Varför ägnar också de nya konservativa och/eller nationalistiska rörelserna, sådana som Sverigedemokraterna och Alternativ för Sverige, så mycket kraft åt att ta sig in i kyrkans styrande organ?

 

Sverigedemokraterna här på orten har just delat ut sin valpropaganda. Kanske kan jag söka ett svar på mina frågor där? Så här skriver de:

 

”Kanske har du aldrig röstat på Sverigedemokraterna? Till dig vill vi särskilt rikta oss att läsa vilka frågor vi vill driva. Kyrkan handlar nämligen om samling och en plats som ska vara öppen för alla.”

 

"Rikta oss att läsa"?! Om vi bortser från den språkmässigt haltande logiken kan vi konstatera att SD kommer fram till den banalaste slutsatsen av alla, nämligen att deras förslag ”bygger på att få kyrkan att åter vara kyrka”, samt med glidningar om tidens politiska melodier. Komprimerat ter sig SD-pamfletten som en partipolitisk extra-allt tårta, där de övriga partierna anpassar sig till kyrkans förändring (politiskt, moraliskt) och SD står för det som förstasidan proklamerar: ”En kyrka för Sverige med Luther i tiden.”


En enda sak i SD-politiken får mig att höja på ögonbrynen. De skriver: 

 

”Vi vill därför tillsätta en utredning för hur valsystemet i Svenska kyrkan kan reformeras till förmån för att kyrkliga frågor på annat sätt kan stå i fokus, men också för att medlemmarna ska få fler, nya eller andra sätt att välja företrädare.”

 

Det låter onekligen som om SD anlitat textförfattare som i grund och botten ifrågasätter partipolitikens närvaro i kyrkan!

 

Enda sättet att återskapa ett slags förtroende för kyrkan vore att den samlade mod att kasta ut varje partipolitiker från viktiga poster, de har nämligen inte alls där att göra. Kyrkan skulle, om dess affärer sköttes av troende eller tvivlande församlingsmedlemmar, inom några årtionden omtalas som något annat än en organisation styrd av partipolitiken.

 

Svenska kyrkan förlorar stora mängder medlemmar. Det är alldeles logiskt i ett postmodernt, sekulariserat samhälle. Varje form av intresse för andliga och filosofiska värden förlorar i alla avseenden när den konsumtionsbaserade nihilismen präglar och styr ett samhälle. Penningens makt är alltid starkast. Penningen är synonym med makt.

 

Också i länder där den katolska kyrkan för bara några årtionden sedan var en avgörande maktfaktor pågår denna process. Det är inte längre en självklarhet att den i Polen, Portugal, Italien eller Spanien ska vara den främsta instans som avgör sådant som har med barnafödande, aborter, preventivmedel, äktenskap och skilsmässor och andra närliggande angelägenheter, att göra.

 

Av såväl denna utveckling som utvecklingen lokalt i den svenska kyrkan kan man dra en alldeles bestämd slutsats. Den kristna kyrkan blir aldrig mer en folkkyrka, den blir inte den samlande, folkliga kraft den var i uppbyggnaden av de moderna, europeiska nationerna. Det finns en rad olika faktorer som bestämt denna förändring, och den kanske viktigaste är just dess oförmåga att vara organisatoriskt självständig och fri från ekonomiska och politiska intressen utanför sin egen sfär. Den forna statskyrkan omöjliggjorde en sådan självständighet. Idag kunde den, på längre sikt, påbörja en självständighetsprocess. Första steget vore att avskaffa kyrkovalen, eftersom de är så intimt förknippade med partipolitiken och dess snäva, ofta rent inskränkta, syn på kristendomen. 


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar