fredag 3 september 2021

Femtioårsdag, sprängningar och Vita husets fiktiva värld

Landön i dimma. Foto: Astrid Nydahl
 

Idag fyller min fosterdotter Ljubitza 50 år. Mycket svårt att förstå. Hon kom från Chile som liten flicka, jag lärde känna henne i Tollarp, när hon var tonåring.  Jag och några andra bistod en trasig och vilsen familj. Ljubitza flyttade hem till oss. Skälen var många. Hon har funnits i mitt och senare också Astrids liv sedan dess. 

Jag och Ljubitza i vintras

Jag är gudfar till hennes äldsta dotter. Nu reser de från Gran Canaria (där hon bor och arbetar) till Andalusien och firar födelsedagen. Jag hejar på från datorn.

Något fick mig att le när jag öppnade torsdagstidningen. Är man på väg för att lägga en bomb hemma hos någon förtjänar man att själv sprängas i bitar. Det var i Värnamo. I Helsingborg sprängdes ett trapphus i bitar. Dag efter dag, vecka efter vecka är det likadant. Och ingenstans finns det att fly. Inte ens med alkohol kan man fly det forna folkhemmet. 

Hur ser det ut om man summerar Bidens monumentala fiasko i Aghanistan under ockupations sista månader? Vi förstod det igår kväll när vi såg på House of Cards med Kevin Spacey i huvudrollen som president. Vita huset är i allt väsentligt inget annat än ett korthus. Kommer filmens president Petrov att motsvaras av dagens Putin? Förmodligen, för dikten kan aldrig överträffa verkligheten.

Opinionssiffrorna i USA visar att Biden är på väg ut. 46% någonting ger honom sitt stöd. Bara Gerald Ford, Clinton och Trump har haft lägre siffror, Clinton lägst!


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar