tisdag 21 september 2021

Jakob Sheik: Vi tabte. Hvordan jihadismen besejrede Vesten, og hvordan vi kommer videre som tabere (Gyldendal)

 

Allerede om aftenen den 11. september 2001 forudså bin Laden, at hans eget martyrium ville ”skabe flere Osama bin Ladenér”. Men han ville neppe tro sine egne øjne hvis han så den jihadistiske bevægelses styrke i dag.

 

Jakob Sheik är född 1987 och har akademisk utbildning i journalistik från såväl Danmark som American University of Beirut med vidareutbildning på University of Maryland.

 

Han har bevakat den våldsamma islamismen för Politiken under åren 2012 till 2017, och skrivit en bok om Danmarks børn i hellig krig (2015) – ett ämne som är synnerligen aktuellt i såväl Danmark som Sverige. 


Han har mottagit en rad priser och utmärkelser, och har senast arbetat som rådgivare på det danska Justitieministeriet.

 

Jakob Sheik har således en tung och gedigen bakgrund när han skriver och ger ut sin nya bok med den uppseendeväckande titeln Vi tabte. Hvordan jihadismen besejrede Vesten, og hvordan vi kommer videre som tabere.

 

Hur många européer ser sig som förlorare? Allt för få skulle jag tro, eftersom det är ett faktum att jihadismen i många avseenden besegrat oss – moraliskt, ideologiskt, i det afghanska fallet också militärt, men kanske framför allt därför att den så länge kunnat härja i Europa och i terrordåd efter terrordåd skadat och mördat många människor.

 

Att gå till Jakob Sheiks bok är att få upp ögonen för helt nya perspektiv i ämnet. Han utgår – självklart frestas jag skriva – från de spektakulära terrordåden 11 september 2001. Men han stannar inte där. Efter förteckningen över terrordåd under åren därefter tar han sig vidare i en fördjupad studie av islamismen, dess ursprung, förgreningar och konsekvenser. 

 

Han har en ingång till jihadismen som i grund och botten är polemiskt grundad gentemot författare som Samuel Huntington och Bernhard Lewis. Han karaktäriserar den skolan som en ”högerflygel” och benämner dess förespråkare för civilisationister. Det beror naturligtvis på att Huntington är mest känd för sitt verk om civilisationernas sammanstötning, en inte specifikt till islamismen begränsad världsbild.


Denna skola ser enligt författaren jihadismen som ett apolitiskt våldsfenomen. Därför är jihadismen enligt detta synsätt en del av den invandrade medel-muslimens parallellsamhälle, aldrig möjlig att separera från religionen islam, till exempel i Sverige.

 

Det andra lägret, eller skolan, kallar han sociologister, och är att betrakta som en ”vänsterflygel”. De ser jihadismen som ett socialt fenomen, som närs av utsatthet, stigmatisering och religiös marginalisering.

 

Men Jakob Sheik anser att båda dessa skolor tar fel. Just därför kan hans bok visa sig resonera mer förnuftigt än de flesta.

 

Långt fram i boken frågar han sig vad västerlandet skulle ha gjort istället, för att ha befunnit sig i en bättre position idag. Han talar om ”fire attribueringsfejl” (inom psykologin används begreppet för att beskriva ”tendensen hos människor att hellre förklara en individs beteende i en viss situation med interna faktorer (individens personlighet) snarare än yttre faktorer (omständigheter i situationen)”- från Wikipedia).


Sheik argumenterar så här:

 

Att erkänna jihadismens rationella natur, hade varit att förstå varför importen av jihadister till Irak skulle få så stor betydelse. Att erkänna jihadismens politiska natur, skulle ha varit att ta jihadisternas mångåriga erfarenhet av statsdrift i liten skala på allvar.  Att erkänna jihadismens lokala natur, hade varit förutsättningen för att bistå alla de lokala myndigheterna i dess kärnområde (till exempel alla de arabiska och nordafrikanska stater som blev offer för den). Slutligen nämner han jihadismens konstruktiva natur, vilket hade varit att förstå varför den hade så stor attraktionskraft i ”berättelsen om den uppbyggliga jihadismen”. Men, avrundar han, den goda nyheten är ändå att jihadisterna i stort sett inte ens varit i närheten av egentlig statsmakt.

 

 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar