onsdag 6 oktober 2021

Den gamle och havet. Döden som följeslagare

Foto: Astrid Nydahl
Jag har ett sätt att tala om åldrandet och döden som får människor att säga emot. När jag var i början av 40-årsåldern trodde jag inte att jag skulle bli 50 ens. Nu är jag förvånad över att gå mot 70. Allt fler släktingar, vänner och kollegor försvinner. Med Lars Vilks våldsamma död blev det akut. Jag försökte erinra mig vilka människor av betydelse i mitt eget liv, som dött det senaste året och fick fram dessa (och nog har jag glömt någon):

Anne-Marie Berglund (vars brev jag ger ut i bokform)

Kaj Svensson (poet och mångårig vän)

Lars Vilks

Kjell A. Johansson (Spanienkännare och översättare)

Maj-Britt Hansson (vår hyresvärdinna)

Karl-Erik Olsson (f.d. jordbruksminister, Astrids kusin)

Christer Jupén (min kompis i Sätaröd)

Per Landin (Tysklandskännare, översättare)

Adam Zagajewski (polsk poet, en av de främsta)

Bosse Skoglund (Sveriges bäste jazz- och reggae-trummis)

Peps (musikern nästgårds som först sjöng blues på skånska och sedan reggae)

Ulf Bergqvist (författare och fado-kännare)

John Prine (den realistiska balladens mästare)

Carlos do Carmo (fadons grand old man)

Bengt Göransson (Sveriges bäste kulturminister) 

 

 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar