 |
| Anne-Marie Berglund fotograferad av Hideo Matsumoto i Cascias, Portugal |
Denna blogg, Inre exil, är snart slut.
Det blev en nyårstext och sedan får det räcka. Den lades ut i går.
Mina läsare förstår säkert varför.
Femton år i den här världen är mycket.
Tjugo år om jag räknar in den fado-blogg jag drev från 2003, och som ledde fram till min debutbok i ämnet, Kärlek och längtan. En personlig berättelse om den portugisiska fadomusiken (h:ström, Umeå 2004)
Jag är livstrött. Dödstrött.
PS: Med början i dag rensar jag bloggen. En månad i taget tas de flesta texterna bort.
PPS: Den som till äventyrs vill följa min väg kan göra det här (på prov bara): https://twitter.com/ThomasNydahl
Eller här (också det på prov i januari): http://nydahlsoccident.blogspot.com
Thomas, jag hoppas att din röst inte tystnar helt. Det behövs skribenter som vågar gå sin egen väg i det här landet.
SvaraRaderaHela din blogg är ett öppet fönster mot den instängdhet vi ser omkring oss. Den är en en motståndshandling som ingen varit mäktig i detta land. Du kommer igen Thomas. Vi har tid att vänta. Eller med Lars Gustafssons ord:
SvaraRadera”Vi ger oss inte. Vi börjar om.”
Mvh Göran S
Å Thomas, Alla dina kloka tankar och funderingar- Kommer att SAKNA!
SvaraRaderaDenna blogg har varit en intressant bekantskap.
SvaraRaderaKommer att sakna denna blogg. Den har varit uppfriskande i denna värld.
SvaraRadera